Bältrosvaccin
Pris per dos:
2670 kr
Seniorpris: 2536 kr
Senast uppdaterad: 2026-09-25
Granskad av: Ridha Hadfi, medicinskt ansvarig läkare
Om sjukdomen bältros
Vad är bältros?
Bältros orsakas av en särskild typ av herpesvirus, varicella zoster, som kan ge smärtsamma utslag med vätskefyllda blåsor. Infektionen drabbar personer som tidigare haft vattkoppor eftersom viruset ligger vilande i kroppens nervsystem och senare kan återaktiveras i form av bältros, även kallat herpes zoster. De allra flesta bär på viruset vilket gör att minst en av tre svenskar får bältros någon gång i livet. Sjukdomen kan i vissa fall ge allvarliga komplikationer, särskilt hos äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Studier har visat att risken för stroke ökar med 30 procent under de första tre månaderna efter en bältrosinfektion och fortsätter vara förhöjd i ett helt år efteråt. För de som haft bältros i ansiktet och ögat är risken för stroke upp till fyra gånger så stor.
Hur smittar bältros?
Bältros innebär en återaktivering av det virus som orsakar vattkoppor. Det är alltså inte en ny smitta som orsakar sjukdomen, utan samma virus som har funnits kvar i kroppen sedan vattkoppsinfektionen. Återaktiveringen av viruset kan ske i alla åldrar, men för majoriteten ökar risken efter 50 års ålder. Det beror sannolikt på att immunförsvaret får en nedsatt förmåga att stå emot viruset ju äldre vi blir. Andra sjukdomar och infektioner, vissa läkemedelsbehandlingar och långvarig stress anses också vara viktiga faktorer. Den som tidigare haft bältros har en ökad risk att få sjukdomen igen. Omkring 5–6 procent av dem som drabbats får ytterligare en eller flera episoder senare i livet.
Bältros smittar inte mellan personer. Däremot kan viruset överföras från en person med pågående infektion till någon som inte haft vattkoppor eller vaccinerats mot vattkoppor, vid direkt kontakt med sårvätskan i blåsorna. Den andra personen kan då få vattkoppor, inte bältros.
Symtom
Karakteristiskt för bältros är rodnad och vätskefyllda blåsor som smärtar samt kliar. Blåsornas utbredning är ofta som ett bälte eller band på ena sidan av kroppen, vanligtvis på bröstkorgen eller midjan. Bältros kan även förekomma på andra delar av kroppen och i ansiktet eller området kring ögat. Dagarna innan blåsorna bryter ut kan det pirra och göra ont i det hudområde där utslagen senare senare uppstår. Smärtan som uppkommer vid bältros kan vara mycket intensiv med brännande, värkande och huggande karaktär. Huvudvärk, trötthet, feber och andra allmänna symtom kan också förekomma i början av sjukdomen.
Komplikationer efter bältros
Den vanligaste komplikationen är långvarig nervsmärta, så kallad postherpetisk neuralgi (PHN), och drabbar upp till 30 procent av de som insjuknat. Smärtan kan kvarstå i mer än tre månader efter att utslagen läkt och i vissa fall vara mycket långvarig och svårbehandlad. Om utslagen uppkommer kring örat eller ögat kan infektionen leda till bestående hörselnedsättning eller synpåverkan. Bältros kan även i sällsynta fall påverka andra delar av nervsystemet och exempelvis orsaka hjärnhinneinflammation.
Barn
Bältros är ovanligt hos barn, men kan förekomma. Hos barn med ett friskt immunförsvar är sjukdomen oftast mild och går vanligtvis över utan komplikationer. Studier visar också att barn som har vaccinerats mot vattkoppor har betydligt lägre risk att utveckla bältros jämfört med barn som har haft en naturlig vattkoppsinfektion.
Graviditet
Om en gravid person får bältros är risken för att fostret påverkas mycket liten. Det beror på att de flesta gravida har antikroppar mot varicella-zosterviruset sedan tidigare. Antikropparna förs över till fostret via moderkakan och ger barnet ett skydd mot viruset. Gravida som saknar immunitet mot vattkoppor bör däremot undvika nära kontakt med personer som har bältros. Om vattkoppor uppstår nära förlossningen kan den nyfödda bebisen smittas och riskera att bli allvarligt sjuk.
Behandling
Virushämmande läkemedel kan ges vid bältros och bör sättas in så tidigt som möjligt. Vid okomplicerad bältros har behandlingen bäst effekt om den påbörjas inom 72 timmar efter symtomdebut. I övrigt inriktas behandlingen på att lindra smärta och klåda. Receptfria läkemedel kan ofta lindra besvären, men vid svårare smärta kan läkare behöva skriva ut starkare preparat.
Vaccination mot bältros
Vaccin mot bältros
Bältrosvaccinet är säkert och effektivt och ger ett långvarigt skydd mot varicella-zosterviruset. Vaccination mot bältros kan ges till vuxna från 50 års ålder och även från 18 års ålder till personer med nedsatt immunförsvar. Genom att vaccinera sig mot bältros går det att minska risken för komplikationer som långvarig nervsmärta och andra följder av sjukdomen.
Under senare år har flera större observationsstudier uppmärksammat ett möjligt samband mellan bältrosvaccin och lägre förekomst av demens hos äldre. En teori är att vaccinet minskar risken för virusreaktivering och därmed för inflammation i nervsystemet. Sambandet är inte helt klarlagt ännu, vidare forskning krävs.
Doser och Intervall
Vaccinet ges i två doser med två månaders mellanrum. Intervallet kan förlängas till sex månader mellan doserna. Efter båda doserna erhålls ett skydd på över 95 procent med bibehållen effekt under minst 11 år. Studier pågår fortfarande. Skyddseffekten kan vara något lägre hos äldre och personer med nedsatt immunförsvar.
Barn
Risken för bältros är liten för yngre och vaccinen rekommenderas inte till barn.
Graviditet
Vaccin mot bältros rekommenderas inte till gravida.
Biverkningar
Lokala biverkningar som rodnad och ömhet vid injektionsstället är vanligt efter bältrosvaccination. Trötthet, huvudvärk och muskelvärk är andra biverkningar som kan uppstå. Dessa försvinner vanligtvis inom några dagar.
Frågor och svar
Ja. Du kan vaccinera dig även om du har haft bältros tidigare, för att minska risken att drabbas igen. Det är bra att vänta omkring 8 veckor innan vaccinationen påbörjas och utslagen bör ha läkt ut ordentligt. Detta gäller även efter infektion med vattkoppor eller efter vattkoppsvaccinering.
Bältros är en vanlig sjukdom, omkring 30 procent av Sveriges befolkning drabbas någon gång under livet. Risken ökar framför allt med åldern, särskilt efter 50 års ålder. Personer nedsatt immunförsvar har också en ökad risk.
Vaccinet kan ges till alla vuxna från 50 års ålder som vill skydda sig mot bältros. Enligt Folkhälsomyndigheten rekommenderas bältrosvaccin särskilt till personer som är 65 år och äldre samt till individer med nedsatt immunförsvar från 18 års ålder.
Lokala biverkningar som rodnad och ömhet vid injektionsstället är vanliga. Biverkningar som exempelvis trötthet, huvudvärk och sjukdomskänsla förekommer också.
Två doser ger ett mycket effektivt och långvarigt skydd som håller i minst 11 år. Fullgott skydd uppstår cirka 10 dagar efter andra dosen.
Forskning har sett ett möjligt samband mellan bältrosvaccin och lägre risk för demens. Sambandet är ännu inte helt klarlagt och fler studier behövs.
Mer än 90 procent av de som vaccineras med två doser får skyddande antikroppar. Det innebär att risken för att utveckla bältros efter vaccination är mycket liten. För de individer som ändå insjuknar blir besvären lindrigare och sjukdomsförloppet kortare. Skyddseffekten kan vara något lägre hos personer med nedsatt immunförsvar.
Nej, bältros smittar inte från person till person. Däremot kan viruset som orsakar bältros överföras genom direkt kontakt med vätskan i blåsorna till någon som inte tidigare haft det, och den personen kan då få vattkoppor. När blåsorna har torkat och fått sårskorpor minskar smittrisken betydligt.
Bältros läker vanligtvis ut inom 2–4 veckor. Smärtan kan ibland kvarstå betydligt längre än själva utslagen.
Nej, det går inte att få bältros om man inte haft vattkoppor tidigare i livet. Däremot kan personer som inte blivit utsatta för viruset bli smittade av någon som har en pågående bältrosinfektion med vätskande blåsor och på så sätt få vattkoppor.
Ja, det går att få bältros mer än en gång. Viruset finns vilandes i kroppens nervsystem och kan återaktiveras flera gånger i livet. Personer som haft bältros har högre risk för att få det igen.
Bältros förekommer i alla åldrar vilket gör att även barn, ungdomar och unga vuxna som haft vattkoppor kan drabbas. Sjukdomen är dock vanligast efter 50 års ålder i takt med att immunförsvaret åldras och blir mindre effektivt.