fbpx

Barnvaccination

I Sverige har vi länge haft ett program för vaccinering av barn, som fortgår från spädbarnsålder till 16 års ålder. Det är helt frivilligt att delta i detta program och de flesta föräldrar väljer också att göra så. Tyvärr finns det en trend i västvärlden, speciellt i USA, men även Sverige, att välja att inte vaccinera sina barn, vilket lett till att sjukdomar som i väst varit näst intill utrotade gjort en comeback, däribland mässlingen.

Det ökade motståndet mot att vaccinera barn kan direkt härledas till en artikel från 1998 där det hävdades att vaccinering, specifikt vaccinering mot mässling, leder till ökad risk för autism. Artikeln har senare visat sig vara medvetet vilseledande, med mängder av förfalskad information, och under de senaste 15 åren har ingen som helst koppling mellan vaccination och autism kunnat påvisas.

Risker med barnvaccination

Även om risken för att mässlingvaccination ska leda till autism inte existerar så finns det ändå vissa risker med att vaccinera barn, även om dessa risker mer än väl uppvägs av riskerna som följer på att inte göra det. Biverkningar är ovanliga, och de flesta snabbt övergående; exempelvis feber eller retningar på huden. Ytterligare möjliga biverkningar är försvagade versioner av den sjukdom vaccinet skyddar mot. Även detta går över efter några dagar i de allra flesta fall. Risken för allvarliga reaktioner vid vaccinering av barn är mycket liten och det skydd som ges kan rädda liv och förhindra komplikationer från barnsjukdomar i vuxenålder – något som kan vara ytterst allvarligt.

 

Fördelar med vaccination av barn

Den självklara fördelen med att vaccinera sina barn är att det minskar eller helt tar bort risken för att barnet ska insjukna i olika sjukdomar. Sjukdomar som kan vara dödliga, som mässlingen, eller leda till allvarliga men senare i livet. Men det finns också en ”gruppeffekt” om alla eller nästan alla barn vaccineras. Det innebär att sjukdomar får svårt att sprida sig och hållas vid liv. Ett berömt exempel är smittkoppor, som utrotats helt tack vare omfattande vaccinationsprogram som började i slutet på 1700-talet, intensifierades under 1950- och 1960-talet och ledde till att den extremt dödliga sjukdomen var utrotad 1977. På ett liknande sätt är det med tuberkulos i Sverige; som barn normalt inte vaccineras mot längre, helt enkelt eftersom sjukdomen här numera är extremt sällsynt.

Bra att tänka på inför vaccinering av barn

De flesta barn är mer eller mindre rädda inför att bli vaccinerade. Vi möter dem dagligen och är vana vid att bemöta dem, deras känslor och tankar.

 

Rädslan är den stora boven

Det som barn främst är rädda för är att det ska göra ont. Det kan vara bra att förbereda barnet på att det kan göra ont, men gör det utan att förstora det. Om man långt i förväg berättar för sitt barn att det kommer behöva genomgå något smärtsamt, har barnet gott om tid för att fundera och skrämma upp sig själv. Det gäller i synnerhet om man påminner barnet om den kommande smärtan flera gånger.

När man talar om att vaccinationen kan göra ont bör man göra det på ett neutralt sätt. Förklara att en del tycker att det gör ont, smärtupplevelsen varierar nämligen från person till person, beroende på vilket vaccin man får samt vilken sinnesstämning man befinner sig i. Det är bra att avdramatisera det som kan kännas läskigt, eftersom många barns rädsla inför det som ska hända är oproportionerligt stor i relation till verkligheten. Jag brukar berätta att det kan göra ont men samtidigt förklara att smärtan inte är större än att man klarar av den. Jag informerar ofta barn om att det är en liten smärta, eller att det bara kommer göra ont på ett ställe (pekar då uppe på armen) och inte hela kroppen. De flesta barn blir förvånade över att det inte var så farligt, och att det gjorde mindre ont än de hade trott. Rädslan är som sagt ett större problem än smärtan.

 

Minska smärtan så gott det går

När det gäller barn är det alltid bra om man kan utsätta dem för så lite smärta som möjligt.
Något man kan prova är att sätta ett bedövningsplåster på armen Sådana plåster finns att köpa på apoteket, och ska sitta ungefär en timme innan vaccinationen. En del barn tycker att plåstret tar bort smärtan helt, ibland lindrar det bara och barnet kan fortfarande känna viss smärta. Är man osäker på var plåstret ska sitta kan man fråga oss på Svea Vaccin, eller personalen på apoteket.

Något som är avgörande ur smärtsynpunkt, är att armen (eller benet) som vaccinet ska ges i, hålls stilla. Det gör ondare om barnet vrider på armen, eller rycker till, när nålen är i armen. Då är en, ibland två, föräldrar eller andra vuxna personer som barnet känner sig trygg med, till stor hjälp. De kan hjälpa till med att hålla barnets arm stilla. Om barnet kan sitta avslappnat är det bra men barn som är rädda har ofta svårt att slappna av. Då är det ingen idé att tjata om det. Även om vi vuxna förstår att det kan göra ondare om man spänner sig eller rör på armen, så är det ingen information som lugnar barnet.
Ofta är det en bra idé om barnet kan sitta i knät på någon, eller om någon sitter bredvid barnet och håller om det. Då känns hela upplevelsen tryggare.
Lite äldre barn kan klara att hålla armen stilla själva. De flesta gynnas dock av hjälp att hålla armen stabil. De flesta barn tycker att det är obehagligt att bli fasthållna, därför är det bäst att vänta med det tills alldeles precis innan vi ska ge sprutan. Men när det väl är dags, då behöver man hålla ordentligt. Barnet kan ibland visa sig vara starkare än föräldern var beredd på.

Medan vi ger vaccinet kan en förälder/annan som följer med avleda barnet genom att prata om något trevligt, sjunga, berätta en rolig historia eller liknande. Att visa något roligt på mobilen kan vara en bra idé, så länge det inte inskränker på möjligheten att hålla barnet ordentligt.

 

Ge barnet tid

Eftersom de flesta barn är mer eller mindre rädda bör man se till att man har gott om tid för besöket hos oss. Det är inte bra om besöket behöver stressas igenom.

En vaccinering är ett tillfälle då man ges möjlighet att stärka barnet som individ, exempelvis genom att berömma barnet efteråt. Om vaccineringen har upplevts som smärtsam ska man inte nonchalera det, utan bekräfta barnets upplevelse. Därefter är det bättre att fokusera på det positiva i stället för att fastna vid att det är synd om barnet. Man kan tala om hur fantastiskt det var att barnet klarade vaccinationen trots rädslan, att barnet har klarat något viktigt, eller hur stolta föräldrarna/övriga medföljande måste vara över barnet nu. Man kan även påminna om varför barnet behövde genomgå den obehagliga. Berätta att sprutan skyddar mot en allvarlig sjukdom. Då påminns barnet om att det fanns en anledning som var god, att sprutan inte var en onödig plåga.

En del barn upplever hela besöket som ett trauma och får panik varje gång det är aktuellt med vaccinering. Då kan det röra sig om en fobi, vilket man kan söka professionell hjälp för.

På de flesta av våra mottagningar har vi ett rum eller en hörna för lekterapi. Stanna gärna en stund i lekterapin efter vaccineringen, läs en bok, rita eller lek med barnet. Det gör att barnet kan lämna mottagningen med en glad känsla i magen och får många att glömma bort det som gjorde ont.

 


Sidans innehåll uppdaterades senast 2018-11-21 av Dr Ridha Hadfi