Vaccination mot pneumokocker

Infektioner orsakade av pneumokocker förekommer i alla åldrar men drabbar främst de yngsta (under två år) och de äldsta (äldre än 65 år). När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virussjukdom är det oftast pneumokocker som är orsaken. Vanligtvis är de lätta att behandla med antibiotika och det är ovanligt att i övrigt friska personer dör av infektioner. Allmän vaccination av spädbarn mot pneumokocker infördes nationellt i Sverige år 2009. Sedan vaccinationen införts i programmet har förekomsten av allvarlig pneumokocksjukdom minskat kraftigt bland barn under två år.

När sker vaccinering mot pneumokocker?

Det finns två olika typer av pneumokockvaccin. Konjugatvaccin mot pneumokocker ges i barnvaccinationsprogrammet vid 3 månader, 5 månader och 12 månader. Detta 3-dosschema gäller för barn under 1 år, medan barn i åldern 12–23 månader rekommenderas två doser. Barn i åldern 2–5 år vaccineras med en (PCV13) eller två doser (PCV10) beroende på vaccin. Kompletterande vaccination mot pneumokocker erbjuds alla barn upp till 6 års ålder. Äldre barn och vuxna i riskgrupper rekommenderas vaccination med konjugatvaccin. Polysackaridvaccin rekommenderas till barn över två år och vuxna som har högre risk för allvarliga pneumokockinfektioner samt personer som är över 65 år. 

Har vaccin mot pneumokocker några biverkningar?

En pneumokockinfektion kan behandlas med antibiotika. Samtidigt har flera typer av pneumokocker på senare år blivit resistenta mot antibiotika, vilket försvårar behandlingen. Att vaccinera sig är därför viktigt för att förebygga infektionerna. De vanligaste reaktionerna och biverkningarna av vaccination mot pneumokocker är rodnad, ömhet och svullnad på injektionsstället. I vissa fall kan även minskad aptit förekomma. Spädbarn kan reagera med feber och irritabilitet och vissa personer kan få diarré, kräkningar och allergiska reaktioner.