Vaccinering är ett sätt att göra människor immuna mot sjukdomar som orsakas av virus, bakterier eller andra mikroorganismer. Det fungerar genom att man utsätter kroppen för en liten mängd av det som orsakar sjukdomen, så att kroppens immunförsvar kan lära sig att känna igen angriparen och skydda kroppen mot framtida attacker. Ett vaccin måste anpassas så att mängden som ges är så liten att mottagaren inte blir sjuk, men samtidigt är så stor att den triggar igång kroppens immunförsvar.
Kroppens immunförsvar
Vårt immunförsvar består av två delar, som i sin tur består av en rad undergrupper. Den ena delen är medfödd och kallas det ospecifika immunförsvaret. Denna del av immunförsvaret kan redan från när vi föds identifiera mikroorganismer som inte hör till kroppen.
När det ospecifika immunförsvaret upptäcker en främmande mikroorganism så aktiveras det specifika, eller adaptiva immunförsvaret, som består av celler med förmåga att känna igen främmande organismer av en speciell typ och organisera ett försvar.
När sjukdomen sedan är besegrad så vilar de “utbildade” cellerna i väntan på nästa gång och kan då gå till attack direkt, så att sjukdomssymtom aldrig uppstår. Detta kallas för immunologiskt minne.
Sjukdom ger immunitet
Den som en gång har haft till exempel mässling och vattkoppor blir immun mot sjukdomen resten av livet. Det beror på det immunologiska minnet, som ser till att kroppen har ett försvar som kan reagera direkt när kroppen angrips nästa gång. Det är inte alla sjukdomar som ger immunitet, och en del ger bara immunitet en kort tid, som olika förkylningsvirus till exempel.
Vaccin – en försvagad variant av en sjukdom
Vaccination är ett sätt att “lura” immunförsvaret att tro att den blivit angripen av en sjukdom, så att det specifika immunförsvaret kan aktiveras och lära sig att hantera det utan att man behöver bli sjuk. Vaccinering som metod har funnits sedan 1700-talet och är tillsammans med antibiotika vårt främsta vapen mot sjukdomar som annars skulle få härja fritt i våra samhällen.
Ett vaccin består av en liten mängd av det som orsakar sjukdomen. Det finns två typer av vaccin, levande försvagat och avdödat. Levande försvagat innebär att den mikroorganism som orsakar sjukdomen fortfarande lever, men har modifierats så att den inte ska kunna orsaka sjukdom hos den som har ett normalt fungerande immunförsvar.
Den som har ett nedsatt eller outvecklat immunförsvar kan dock bli sjuk av levande vaccin, vilket är anledningen till att personer med nedsatt immunförsvar eller immunhämmande läkemedel inte ska ta dessa vacciner.
Ett avdödat vaccin innehåller delar av mikroorganismen och kan inte orsaka sjukdom, men kan ändå trigga igång kroppens immunförsvar. Exempel på avdödade vaccin är IPV som används mot Polio, och vaccin mot stelkramp, difteri och kikhosta.
Kan vaccin vara farligt?
Vaccinationsprogrammen, som ger oss skydd mot många sjukdomar redan som spädbarn, har lett till att många av de svåraste sjukdomarna, som mässling, polio och röda hund, i princip har försvunnit från västvärlden.
Detta är naturligtvis ett stort framsteg, men det har också gjort att den oro som tidigare fanns för att avlida i en sjukdom hos vissa människor idag ersatts av en oro för själva vaccinet och dess biverkningar. Allt fler ifrågasätter vaccinering och vissa går till och med så långt att de inte låter sina barn vaccineras, vilket redan har lett till mindre utbrott av bland annat mässling. Eftersom en stor del av befolkningen i västvärlden redan är vaccinerade så har sjukdomen dock svårt att sprida sig i stor skala.
För den som har ett normalt immunförsvar är vaccin helt ofarligt. I solidaritetens namn bör vi som är friska nog att vaccinera oss göra det, för att skydda dem som av en eller anledning inte kan vaccineras, som spädbarn och personer i riskgrupper.
Senast uppdaterad: 24 november 2020
