Bra att tänka på inför vaccinering av barn



De flesta barn är mer eller mindre rädda inför att bli vaccinerade. Vi möter dem dagligen och är vana vid att bemöta dem, deras känslor och tankar.

Rädslan är den stora boven

Det som barn främst är rädda för är att det ska göra ont. Det kan vara bra att förbereda barnet på att det kan göra ont, men gör det utan att förstora det. Om man långt i förväg berättar för sitt barn att det kommer behöva genomgå något smärtsamt, har barnet gott om tid för att fundera och skrämma upp sig själv. Det gäller i synnerhet om man påminner barnet om den kommande smärtan flera gånger.

När man talar om att vaccinationen kan göra ont bör man göra det på ett neutralt sätt. Förklara att en del tycker att det gör ont, smärtupplevelsen varierar nämligen från person till person, beroende på vilket vaccin man får samt vilken sinnesstämning man befinner sig i. Det är bra att avdramatisera det som kan kännas läskigt, eftersom många barns rädsla inför det som ska hända är oproportionerligt stor i relation till verkligheten. Jag brukar berätta att det kan göra ont men samtidigt förklara att smärtan inte är större än att man klarar av den. Jag informerar ofta barn om att det är en liten smärta, eller att det bara kommer göra ont på ett ställe (pekar då uppe på armen) och inte hela kroppen. De flesta barn blir förvånade över att det inte var så farligt, och att det gjorde mindre ont än de hade trott. Rädslan är som sagt ett större problem än smärtan.

Minska smärtan så gott det går

När det gäller barn är det alltid bra om man kan utsätta dem för så lite smärta som möjligt.
Något man kan prova är att sätta ett bedövningsplåster på armen Sådana plåster finns att köpa på apoteket, och ska sitta ungefär en timme innan vaccinationen. En del barn tycker att plåstret tar bort smärtan helt, ibland lindrar det bara och barnet kan fortfarande känna viss smärta. Är man osäker på var plåstret ska sitta kan man fråga oss på Svea Vaccin, eller personalen på apoteket.

Något som är avgörande ur smärtsynpunkt, är att armen (eller benet) som vaccinet ska ges i, hålls stilla. Det gör ondare om barnet vrider på armen, eller rycker till, när nålen är i armen. Då är en, ibland två, föräldrar eller andra vuxna personer som barnet känner sig trygg med, till stor hjälp. De kan hjälpa till med att hålla barnets arm stilla. Om barnet kan sitta avslappnat är det bra men barn som är rädda har ofta svårt att slappna av. Då är det ingen idé att tjata om det. Även om vi vuxna förstår att det kan göra ondare om man spänner sig eller rör på armen, så är det ingen information som lugnar barnet.
Ofta är det en bra idé om barnet kan sitta i knät på någon, eller om någon sitter bredvid barnet och håller om det. Då känns hela upplevelsen tryggare.
Lite äldre barn kan klara att hålla armen stilla själva. De flesta gynnas dock av hjälp att hålla armen stabil. De flesta barn tycker att det är obehagligt att bli fasthållna, därför är det bäst att vänta med det tills alldeles precis innan vi ska ge sprutan. Men när det väl är dags, då behöver man hålla ordentligt. Barnet kan ibland visa sig vara starkare än föräldern var beredd på.

Medan vi ger vaccinet kan en förälder/annan som följer med avleda barnet genom att prata om något trevligt, sjunga, berätta en rolig historia eller liknande. Att visa något roligt på mobilen kan vara en bra idé, så länge det inte inskränker på möjligheten att hålla barnet ordentligt.

Ge barnet tid

Eftersom de flesta barn är mer eller mindre rädda bör man se till att man har gott om tid för besöket hos oss. Det är inte bra om besöket behöver stressas igenom.

En vaccinering är ett tillfälle då man ges möjlighet att stärka barnet som individ, exempelvis genom att berömma barnet efteråt. Om vaccineringen har upplevts som smärtsam ska man inte nonchalera det, utan bekräfta barnets upplevelse. Därefter är det bättre att fokusera på det positiva i stället för att fastna vid att det är synd om barnet. Man kan tala om hur fantastiskt det var att barnet klarade vaccinationen trots rädslan, att barnet har klarat något viktigt, eller hur stolta föräldrarna/övriga medföljande måste vara över barnet nu. Man kan även påminna om varför barnet behövde genomgå den obehagliga. Berätta att sprutan skyddar mot en allvarlig sjukdom. Då påminns barnet om att det fanns en anledning som var god, att sprutan inte var en onödig plåga.

En del barn upplever hela besöket som ett trauma och får panik varje gång det är aktuellt med vaccinering. Då kan det röra sig om en fobi, vilket man kan söka professionell hjälp för.

På de flesta av våra mottagningar har vi ett rum eller en hörna för lekterapi. Stanna gärna en stund i lekterapin efter vaccineringen, läs en bok, rita eller lek med barnet. Det gör att barnet kan lämna mottagningen med en glad känsla i magen och får många att glömma bort det som gjorde ont.